Ringa förälder

#telefon#prata#kommunikation#familj#ringa

Att lyfta luren när man redan känner sig osäker kan vara det svåraste i hela samtalet — själva startsekunden där tomheten är som störst. Bildkorten här under bryter ner igångsättandet i så små delar att första steget faktiskt går att ta.

En pojke pratar i en smartphone med en pratbubbla som visar två abstrakta personer, vilket indikerar att han ringer en förälder.

Pojke ringer förälder

En pojke pratar i en smartphone med en pratbubbla som visar två abstrakta personer, vilket indikerar att han ringer en förälder.

En pojke håller en smartphone mot örat med en tankebubbla som visar en manlig och en kvinnlig figur, vilket indikerar att han ringer sina föräldrar.

Pojke ringer föräldrar

En pojke håller en smartphone mot örat med en tankebubbla som visar en manlig och en kvinnlig figur, vilket indikerar att han ringer sina föräldrar.

En pojke pratar i en smartphone med en pratbubbla som visar en kvinnlig figur med ett hjärta, vilket indikerar att han ringer sin mamma.

Pojke ringer mamma

En pojke pratar i en smartphone med en pratbubbla som visar en kvinnlig figur med ett hjärta, vilket indikerar att han ringer sin mamma.

En konturteckning av en pojke som pratar i en smartphone, gestikulerar med sin fria hand, med en suddig kvinnlig figur i bakgrunden som representerar föräldern han ringer.

Pojke ringer förälder

En konturteckning av en pojke som pratar i en smartphone, gestikulerar med sin fria hand, med en suddig kvinnlig figur i bakgrunden som representerar föräldern han ringer.

Om bildstödet

Det är inte själva pratandet som är svårast — det är ofta steget innan. Tanken hoppar mellan vad ska jag säga först, tänk om hen är upptagen, tänk om jag glömmer bort mig efter hälsningen, och ingenstans i det rummet finns en visuell ledtråd som säger att nu är det dags att börja. Initieringen blir den verkliga tröskeln, och utan stöd kan en helt enkel uppgift som att ringa förälder förbli oavslutad i timmar.

Bildstöd löser det genom att flytta tröskeln framåt i mycket små bitar. Första kortet: lyft telefonen. Andra: hitta kontakten. Tredje: tryck på den gröna knappen. Fjärde: säg hej och ditt namn. När varje minisak har en egen bild blir det inte ett enda stort hopp utan flera korta hopp som var och en är möjliga. Bilden tar också över ansvaret för att komma ihåg ordningen, så att hjärnan slipper både planera och utföra samtidigt.

Ett konkret tips: häng korten i rätt ordning på kylskåpsdörren eller en korktavla nära den plats där samtalet brukar ringas. När barnet känner att det är dags blir det fysiskt att gå fram till tavlan och börja, och första kortet är redan synligt — vilket gör att initieringen sker innan tvivlet hinner ifatt. I appen Rutinerad kan samma steg ligga som en kort rutin på låsskärmen så att stödet följer med även när samtalet ska ringas hemifrån mormors hus.