
Avvisningskänslighet hos barn: när en liten tillsägelse landar som en katastrof
En höjd ögonbryn, ett skämt, ett "inte riktigt" från läraren. Sedan kollapsen. Här är vad som pågår och vad som faktiskt hjälper.
Tips, råd och insikter för en enklare vardag med rutiner och bildstöd.

En höjd ögonbryn, ett skämt, ett "inte riktigt" från läraren. Sedan kollapsen. Här är vad som pågår och vad som faktiskt hjälper.

Ditt barn vet vad det ska göra och kan ändå inte börja. Det glappet har ett namn, och det svarar mycket bättre på struktur än på tjat.

Den bästa förklaringen börjar i den sinnesvärld barnet redan lever i, inte i en definition. Så tar ni samtalet.

Ditt barn vet redan att något är annorlunda. Förklaringen de hittar på själva är nästan alltid värre än sanningen.

Allt kring hemmet ändras på en gång. Så håller ni fast vid det enda som inte borde ändras, och så ser tiden efteråt ut.

"Det kommer gå bra" är ingen förberedelse. Här är vad du ska berätta, hur långt i förväg, och vad du ska be mottagningen om innan ni kommer.

Ljud, kaos, tårta och tjugo barn. Så planerar ni ett kalas som ert NPF-barn faktiskt klarar, oavsett vilken sida av inbjudan ni står på.

Halloween är ett sensoriskt evenemang utklätt till fest. Så planerar ni en version barnet klarar, inklusive vägen ut.

Den extra timmen är en myt för alla med små barn. Så förbereder ni omställningen och klarar den mörka årstiden.

Att slå betyder nästan aldrig det föräldrar är rädda att det betyder. Här är vad som faktiskt pågår, och det tredelade svaret som fungerar.

Gråten i dörren säger nästan ingenting om resten av dagen. Så bygger du ett avsked som är kort, förutsägbart och möjligt att stå ut med.

Du lovade dig själv att inte göra om det, och så kom tisdagen. Så bryter du mönstret tidigare, och så reparerar du på ett sätt som faktiskt fungerar.