Springa
Löpning belönar inte direkt, den belönar den som fortsätter när det börjar göra ont. För ett barn är det den känslan, tunga ben och flåsande andning, som avgör om det orkar. Bildstödet här under delar upp turen.
♂Pojke springer
En leende pojke i blå tröja och röda shorts springer framåt.
♂Pojke springer barfota
En glad pojke springer barfota med fartlinjer bakom sig.
♂Pojke springer i profil
En pojke i blå tröja och gröna shorts springer sedd från sidan.
Om bildstödet
Det jobbiga med löpning kommer sällan i starten. Det kommer en bit in, när andningen blir tung och benen vill stanna, och då handlar allt om att veta att det finns en sträcka kvar och att den tar slut. Just den känslan är svår att förklara med ord i farten. En bild som visar var målet ligger ger barnet något att rikta orken mot i stället för att bara känna att det aldrig tar slut.
Bildstöd fungerar bra här eftersom löpning är en kedja: värma upp, börja lugnt, hålla tempo, ta sig igenom den sega biten, runda målet. När varje del finns som en egen bild blir den tunga mitten bara ett steg av flera, inte ett hav utan slut. Barnet ser att det redan klarat de första bilderna och att de sista är nära.
Ett konkret knep är att låta en bild stå för andningen: visa att man får sakta ner och flåsa, att det hör till och inte betyder att man måste sluta. Då blir den jobbiga andningen en väntad del av turen, inte ett stopptecken. I appen Rutinerad kan du lägga bilderna i ordning och starta en timer så barnet ser hur länge den sega biten faktiskt varar.