Ta ner glasögonen
Glasögon mot näsa och öron känns ovana, och eftersom de inte gör väsen av sig är de lätta att glömma kvar. Två saker krockar: en ny känsla i ansiktet och inget som påminner i stunden. Stegen här under håller ihop båda.
♀Ta på glasögonen
En leende flicka justerar sina glasögon med båda händerna.
Om bildstödet
Det märkliga med glasögon är att de både känns för mycket och för lite. Mot näsryggen och bakom öronen sitter de ovant och pockar på uppmärksamhet de första veckorna, men de väger nästan ingenting och piper inte, så när tankarna far iväg finns inget som säger till att de blev kvar på nattduksbordet. Två krafter drar åt olika håll samtidigt.
Därför hjälper bildstöd bäst när det binder ihop känslan och minnet. En bild som visar var glasögonen ligger, en som visar hur de sätts på lugnt med båda händerna, gör handlingen till en liten vana i stället för en sak man råkar tänka på. Att se stegen i förväg tar också udden av det ovana, för barnet vet vad som ska hända med ansiktet.
Ett konkret tips: koppla glasögonen till en fast plats och en fast stund, till exempel direkt efter frukost vid samma hylla. Då blir påtagningen knuten till något barnet ändå gör, inte till att komma ihåg ur tomma intet. I appen Routined kan du lägga in glasögonen som ett återkommande steg och para ihop det med en stund som redan är inarbetad.