Gå och lägga sig
Svårigheten med läggdags är sällan sängen själv, utan att kropp och hjärna ska sänka varv på beställning efter en kväll som kanske var rolig. Stegen här under ger nedvarvningen en synlig riktning.
♂Dra upp täcket
En pojke i pyjamas drar upp täcket på en säng.
♂Gå och lägg dig
En pojke i pyjamas går mot en säng med sömnsymboler över huvudet.
♂Ligga i sängen
En pojke ligger i sängen med slutna ögon, täckt av en filt, med en pil som pekar åt höger.
♀Gå och lägga sig
En flicka i pyjamas kryper ner i sängen och drar upp ett blått täcke. En måne och stjärnor syns i bakgrunden, vilket indikerar natttid.
♀Sova
En tecknad illustration av en flicka som sover fridfullt i sängen, med 'Zz'-symboler ovanför hennes huvud.
♀Gå och lägga sig
En person i blå pyjamas ligger i sängen och sover gott under ett ljusblått täcke. En månskära och stjärnor syns ovanför, vilket indikerar natt.
♀Sova
En person i blå pyjamas sover på sidan i sängen under ett blått rutigt täcke. Zzz-märken och stjärnor är ovanför huvudet, vilket indikerar djup sömn.
Om bildstödet
Sömn är inget barnet kan välja att göra. Allt det andra i kvällsrutinen – borsta tänder, ta på pyjamas, släcka lampan – är aktiva moment, men själva insomnandet sker bara om kroppen är på rätt varv. Och rätt varv är svårt att nå om de senaste timmarna varit fyllda med lek, skärm eller besök.
Ett visuellt schema fungerar därför mer som en nedrampning än som en checklista. Varje bild blir ett varv nedåt: bok före tandborste, tandborste före toalett, toalett före sängen, sängen före släckt lampa. Hjärnan lär sig att stegen i den ordningen betyder att sömnen är nära, och kroppen börjar förbereda sig på det innan barnet ens har lagt sig.
Konkret tips: lägg det lugnaste bildsteget näst sist, inte sist. Boken eller mysstunden bör komma direkt före sängen, så att övergången till mörker sker från ett redan dämpat tillstånd.
För familjer som vill ha kvällsrutinen som en visuell sekvens med dämpad timer går Rutinerad att prova i fjorton dagar utan bindning.