Sitta stilla

Om bildstödet

En kropp som söker rörelse gör inte ingenting när den sitter stilla. Den håller emot. Musklerna spänns, blicken vandrar, en fot börjar guppa, och hela tiden pågår ett litet arbete som ingen utifrån ser. Det är därför uppmaningen att sitta still ibland möts av trots: barnet vet redan att det kostar något.

Det som avgör om arbetet går att orka med är sällan viljan utan tiden. Stillhet utan slutpunkt är obegränsad, och det obegränsade känns tyngre än det som bara är långt. Bildstöd sätter ramar runt stunden: en bild för att sätta sig ner, en för att andas lugnt, en för det som kommer efteråt. När slutet finns som bild går det att hålla ut fram till det.

Börja kort, kortare än du tror behövs. Två minuter som lyckas är mer värda än tio som spricker, och du kan förlänga med en halv minut i taget. Ge också kroppen något stillsamt att göra: fötterna i golvet, händerna på låren. I Rutinerad kan du lägga stillheten som ett eget steg med timer, så att barnet ser tiden krympa i stället för att fråga.