Ta fram gosedjur
Gosedjuret hör inte hemma i leksakshögen. Det är en regulator – något kroppen lutar sig mot för att hitta lugnet vid läggdags. Hämtningen är därför ett första nedvarvningssteg, inte en sista lek. Stegen syns nedan.
♂Pojke kramar gosedjur
En glad pojke kramar en rosa nallebjörn. Små blå hjärtan flyter runt honom.
Om bildstödet
För många barn är gosedjuret en del av nervsystemet. Doften, vikten i armkroken och den vana texturen mot kinden ger en signal till kroppen: nu släpper vi grepp om dagen. Saknas djuret i sängen blir nedvarvningen mycket svårare, och det är därför just denna lilla hämtning väger så tungt i kvällsrutinen.
Bildstödet visar att det finns en bestämd plats där gosedjuret bor på dagen – i en korg, på en hylla, i fönsterkarmen – och en lika bestämd plats där det ska ligga på natten. När barnet ser flytten som ett tydligt steg blir den ett mjukt övergångsmoment, en signal till hjärnan att sömnen närmar sig. Bilder ger barn med autism eller hög stressnivå en förutsägbarhet som ord ensamma inte räcker till.
Konkret tips: välj ett eller två djur som följer med till sängen och låt resten bo på en hylla. Då blir hämtningen ett snabbt, lugnt steg istället för en sortering. Vill du knyta detta till resten av kvällens nedvarvning lägger du in stegen i Rutinerad.